catarinah

Vaknar på morgonen den 25/8 och ska upp i stan på en shoppingtur med lillsyrran! Går på dass precis innan o jag bara fyyyyy fan...ha,ha jag som har trott att min slempropp redan gått. Men det var bara till att titta i toan så var det bekräftat att den inte kommit innan ha,ha tar telefonen o ringer storasyrran som har tre småttingar o frågar henne om jag vågar mig upp i stan=) stack upp där och träffar på en av mina bästa kompis som fyller år och hon såg på mitt att något var annorlunda med mig så hon var helt säker på att lilla Ellie skulle titta ut närsom! Jag åker hem o det blir kväll, andy o jag går in i sängen för att titta på film på datan!

23.40...  När jag ligger i sängen så hör jag hur något bara knakar i kroppen men tänkte inte så mycket på det men gick på dass, står o kollar mig i spegeln o rätt som de känner jag hur det börjar rinna vatten längs benen...jag öppnar toa dörren o sticker ut huvudet o säger till andy...vattnet går nu ha,ha han kommer springandes o bara tittar på mig med ett leende =) fick hoppa in i badkaret för det ville verkligen inte sluta rinna. Andy blir stirrig o jag bara ta det lugnt ha,ha känner inga värkar direkt men sen kom de efter 20 min...efter ett tag ringde jag till BB och frågade om jag skulle komma in men de tyckte att det var för långt tid mellan värkarna som var på 5 min ca...o jag hade så sjukt ont att jag inte kunde stå upp. Ringde in igen o då var kl lite i 03 och de tyckte fortfarande att jag skulle vara hemma men efter att jag lagt på telefonen så beslutade vi oss för att ändå åka och tur var det för väl i bilen så blev det bara värre o värre...de kom var 3 min och FYYYY FAN säger jag bara. Kom till BB vid 03.10 och efter 1 1/2 timme blev jag flyttad till förlossningssalen. Hade verkligen ont, så jag fick lustgas men tycket att den inte alls fungerade på mig. Allt blev värre, jag började se en massa hemska saker o musiken bara spelades snabbare o snabbare men ändå så fortsatte jag att använda den...efter att ha haft värkar i 4 h 45 min så ber jag om lavemang o dum nog som jag var så tackade jag nej till det första gången...men fy fan för att sitta på dass med värkar...höll fan på att trilla av toan ha,ha så efter 30 min lyckades jag ta mig ut ifrån toaletten o la mig snabbt i sängen! Kan inte riktigt beskriva hur mina värkar kändes men de var verkligen hemska, kändes precis som alla ben i hela kroppen gick sönder och hela jag bara skakade och det bara skorrade i huvudet på mig när värken var som värst...fick även feber, tror att beror på smärtan! Barnmorskan kom in o sa att jag skulle stå upp o hänga över en stol, men det kunde jag göra i ca 5 min för jag kunde inte ens stå upp eller håll huvudet rakt för jag hade tagit så mycket lustgas att allt bara snurrade o jag bara spydde...snabbt ner i sängen igen o kämpade med värkarna som kom hela tiden med 3 min mellanrum... kl 08.00 så var det så hemskt att jag klarade verkligen inte mer och bad om ryggbedövning..fick den ganska snabbt som tur! och bara efter en jätte liten stund så bara försvann all smärta helt...kan inte fatta att jag inte bad om den tidigare för det var verkligen helt underbart och jag grät så rädd jag var av att smärtlindringen skulle ta slut o att värkarna skulle komma tillbaka...

Tiden gick och ingen hände, jag öppnade mig så sakta så de satt igång värk stimulerande dropp...efter ett tag kommer min barnmorska in springades och börjar trycka på alla larmklockor, öppnar dörren o ropar efter hjälp...jag o andy fick verkligen panik..vågde inte ens öppna ögonen! De beslutar sig att ta bort droppen för Ellies hjärtljud bara tickade ner av det... de tog en massa prover i huvudet på Ellie och sa att det får bli akut kejsarsnitt och då kom verkligen mina tårar, blev livrädd för det var min högsta mardröm att de skulle skära i mig! men blev bättre så fort de tog bort droppen! låg ett tag till och började känna hur min kropp började arbeta av sig själv och droppen satt de igång droppen igen och då ser de hur hennes hjärtljud går ner igen...jag kämpade som ett djur, ville bara få ut henne fort och när Ellies hjärtljud låg på 40 så slänger sig två barnmorskor sig över min mage o trycker allt vad de kan...tillslut tittar hon ut 14.30 26/8 och upp snabbt på magen och iväg för hon var blå och kroppen bara hängde... våde fortfarande inte titta, bara grät för jag trodde att jag förlorat henne=( men de masserade henne och satt syrgas och rätt snabbt kom ett skrik och vi har nog aldrig varit så lyckliga som vi var då! Så skönt var det att allt var över och allt gått bra men var verkligen inte mig själv på några veckor...

Men nu har vi världens bästa Ellie=)=) det var värt det till max men fast att jag är så rädd för kejsarsnitt så finns det ändå i mina tankar efter att gått igenom denna förlossning! 

Ett tips jag kan ge er alla...stanna hemma eller ta det väldigt lugnt den första tiden!jag ville bara ut o röra på mig och det gjorde jag men en vecka efter så hade jag så ont att jag inte kunde stå,ligga,gå...fy fan, det var verkligen inget jag njöt efter de första veckorna tyvärr!